Röjning är när du fäller träd och lämnar dem på marken för att förmultna. Du behöver röja plant- och ungskog för att du ska få ett bra ekonomiskt utfall. Beroende på hur skogen ser ut och vad du har för mål med skogen kan du röja på olika sätt.
LÄS MER
Beroende på hur skogen ser ut och vad du har för mål med skogen kan du röja på olika sätt. Vid röjningen kan du forma ditt framtida bestånd avseende stamantal och trädslagsblandning.
Lövröjning behövs i många plant- och ungskogar. Du bör göra röjningen från 1 meters höjd och uppåt där rikligt med björk eller andra lövträd kommit naturligt.
Ditt mål med röjningen bör vara att ta bort lövstammar som hämmar barrträdens utveckling. Lämna dock en viss lövinblandning i luckor och i fuktigare partier. Ofta är det nödvändigt att lövröja ett bestånd två eller till och med tre gånger.
Självföryngrade lövbestånd kan vara mycket täta. Då är röjningen extra viktig och måste ofta göras i flera steg. Första röjningen kan du göra vid 2-4 meters höjd med siktet på att ta bort ungefär hälften av stammarna.
Hur stor andel av trädens höjd som har levande krona kan sedan vara ett bra riktmärke när det är dags för ytterligare röjningar. När andelen levande krona är mindre än halva trädhöjden är det hög tid för röjning i lövbeståndet.
Enkelställning är det vanligaste sättet att röja på. Målet är att de träd du lämnar kvar står ungefär jämnt fördelade. Du enkelställer ett bestånd vid 2–5 meters höjd. I naturliga föryngringar, sådder och i lövbestånd kan du behöva enkelställa träden tidigare.
Förutom lövröjning och enkelställning finns följande metoder. De utgör olika sätt att förenkla röjningen eller ska användas vid särskilda förhållanden.
Brunns- eller punktröjning
Brunns- eller punktröjning, innebär att du förenklar röjningen genom att fälla alla träd i en "brunn" kring huvudstammarna. Denna metod kräver normalt en röjning till.
Skärmröjning
Skärmröjning, innebär att du lämnar "halvhöga" träd, så kallade skärmträd, som skydd för plantor som är på väg upp. Vanligt är en björkskärm över uppväxande gran.
Vargröjning
Vargröjning, innebär att du röjer bort starkt förväxande och grovgreniga träd som konkurrerar med uppväxande plantskog och kommer att få dålig kvalitet. Vanligt i naturliga föryngringar.
Topp- eller midjeröjning
Topp- eller midjeröjning, innebär att du kapar eller bryter röjstammarna på cirka 1 meters höjd. Det innebär en viss förenkling och kan ge tillskott av viltfoder, men kräver normalt en röjning till.
Brunns- eller punktröjning
Brunns- eller punktröjning, innebär att du förenklar röjningen genom att fälla alla träd i en "brunn" kring huvudstammarna. Denna metod kräver normalt en röjning till.
Den vanliga friska skogsmarken med blåbärsris är lämplig för både gran och tall. På mer bördiga marker växer granen bättre och på magrare marker växer tall bättre. De flesta lövträd trivs bäst där det är bördigt. De trädslag som finns före röjning avgör förstås vilka möjligheter du har att anpassa valet av trädslag till växtplatsen. Rekommendationerna blir därför:
Om du inte ser till att lämna lövträd vid röjningen blir det inget löv i den äldre skogen. De lövträd som finns i plant- och ungskog är oftast naturligt föryngrade från frö eller kommer från stubb- eller rotskott. Särskilt på fuktig eller bördig mark kommer mycket löv.
Att samla lövträd i grupper eller stråk där det finns mycket löv att välja på är ett bra sätt att gynna löv i barrföryngringar. Att koncentrera lövträden underlättar framtida skötsel och ökar möjligheterna att behålla dem under hela omloppstiden.
Om det finns få lövträd får du röja fram de som finns. Kom ihåg att ett lövträd behöver lite mer utrymme än en tall eller gran.
Spara alltid rönn, asp, sälg och ek i barrungskog. Prioritera vårtbjörk före glasbjörk.
Röjning är en av de mest avgörande åtgärderna för att nå dina skogsbruksmål. Med röjning kan du stärka trädens tillväxt och vitalitet och samtidigt bevara skogens mångfald. Genom att reglera trädslagsblandning, täthet och skiktning grundlägger du inriktningen för den fortsatta skötseln.
Eftersom ungskog växer fort behöver du vara beredd att fatta beslut om röjningen redan några år efter föryngringsavverkningen. Om din röjning görs för sent riskerar du att förlora ekonomiska, ekologiska och sociala värden. Planera därför i tid var och när du ska röja. Där lönsam virkesproduktion är i fokus behöver din plant- och ungskog ofta röjas en eller flera gånger. En väl utförd röjning lönar sig redan efter första gallring genom lägre avverkningskostnad.
I skog som anlagts genom någon aktiv föryngringsåtgärd (som till exempel lämnande av fröträd, markberedning, sådd eller plantering), behöver du röja för att på bästa sätt förvalta den investeringen.
Genom röjningen har du också möjlighet att säkra olika natur- och kulturmiljövärden i den uppväxande skogen. Se till att alla naturligt förekommande träd- och buskarter som fanns innan också finns kvar efter röjningen.
Kring stora och små vattendrag, våtmarker och hänsynsytor liksom i brynmiljöer mot öppen jordbruksmark krävs särskild anpassning.
Röjning främjar mer variationsrik skog. Variationen stärker motståndskraften mot skador och bevarar samtidigt livsmiljöer som går förlorade i mer ensartad produktionsskog.
Redan fem år efter föryngringsavverkningen kan det krävas en första röjning om marken är bördig eller plantuppslaget tätt och längre än 15 år är det sällan lämpligt att vänta med röjning, ens på svagare mark.
Du kan gynna det rörliga friluftslivet och höja skogens sociala värden genom röjning. Röjning kring stigar och rastplatser bör göras med hänsyn till framkomlighet, väderskydd, naturupplevelser och utsikter. På husgrunder, kolbottnar och andra kulturlämningar skall du i allmänhet avverka och ta bort alla träd.